lördagen den 12:e februari 2011
måndagen den 2:e augusti 2010
So tired
Heldag på jobbet. Eller snarare: heldag på sommarjobbet.
Vill inte påskina att man skulle vara en arbetande människa. Näe. Sånt sysslas det inte med. En liten stund till kommer jag infinna mig i skolbänken lagom till nästa termin. Men sen räcker det. Sen räcker det.
När den rastlösa tröttheten krupit ur kroppen och endast lämnat tröttheten kvar som min kropps och sinnes sällskap, lämnar jag mig hän åt fåtöljen här hemma. Just nu närmare bestämt datorfåtöljen. Ackompenjerad av ganska mjuk musik i hörlurarna kan jag ändå inte låta bli att börja tänka på känslan att kunna totalt tömma sina energidepåer genom musik, urladdningen som infinner sig så bra innan sömnen ska välkomnas. För mig tas detta hand om bandet Bleeding Through ikväll.
Detta gäng besitter en sådan vansinnig arsenal på tonal urladdning att jag snarare lamslås än somnar efter att deras ljudattacker smekt mina trumhinnor med knytnävsslag. Trots mitt oerhört trötta sinne efter en 13 timmars arbetsdag finner jag nätt och slätt, njutbart.
Brandan Schieppatis är en av mina absoluta favoritvokalister. Hans förmåga att kunna vråla brutalt i tonal dynamik och samtidigt artikulera sina ord i en slående ärlighet höjer musikupplevelsen utöver det vanliga. Gängets musik bygger på moderna black metal-arrangemang á la Dimmu Borgir-light med ett ständigt hardcore-stinnat driv. Mitt i ett moshande death metal-riff kan ett vackert stråkparti dyka upp för att sedan leda över till en snuskigt tajt grind, vari rensång lockar fram lyssnarens refrängsinne.
Studera och njut av gängets verk "Sister Charlatan"
Urladdning som sagt.
Vill inte påskina att man skulle vara en arbetande människa. Näe. Sånt sysslas det inte med. En liten stund till kommer jag infinna mig i skolbänken lagom till nästa termin. Men sen räcker det. Sen räcker det.
När den rastlösa tröttheten krupit ur kroppen och endast lämnat tröttheten kvar som min kropps och sinnes sällskap, lämnar jag mig hän åt fåtöljen här hemma. Just nu närmare bestämt datorfåtöljen. Ackompenjerad av ganska mjuk musik i hörlurarna kan jag ändå inte låta bli att börja tänka på känslan att kunna totalt tömma sina energidepåer genom musik, urladdningen som infinner sig så bra innan sömnen ska välkomnas. För mig tas detta hand om bandet Bleeding Through ikväll.
Detta gäng besitter en sådan vansinnig arsenal på tonal urladdning att jag snarare lamslås än somnar efter att deras ljudattacker smekt mina trumhinnor med knytnävsslag. Trots mitt oerhört trötta sinne efter en 13 timmars arbetsdag finner jag nätt och slätt, njutbart.
Brandan Schieppatis är en av mina absoluta favoritvokalister. Hans förmåga att kunna vråla brutalt i tonal dynamik och samtidigt artikulera sina ord i en slående ärlighet höjer musikupplevelsen utöver det vanliga. Gängets musik bygger på moderna black metal-arrangemang á la Dimmu Borgir-light med ett ständigt hardcore-stinnat driv. Mitt i ett moshande death metal-riff kan ett vackert stråkparti dyka upp för att sedan leda över till en snuskigt tajt grind, vari rensång lockar fram lyssnarens refrängsinne.
Studera och njut av gängets verk "Sister Charlatan"
Urladdning som sagt.
måndagen den 19:e juli 2010
Class of 2010
Då var ytterligare en dag avverkad på sommarjobbet anno 2010. Nyss hemkommen och belåtet supermätt efter ett massivt matberg, lägger sig intrycken efter dagens servicebravader.
Jag måste säga att det är en speciell och skön känsla när man varit på jobbet i 12 ½ timme. Att få komma ut i den kvava varma luften och samtidigt känna havsvinden blir nästan vardagspoesi i bildformat. Fast inte så mycket bild som den egentliga fysiska känslan, en kombination av hårtorksluft och svettslimmad t-shirt.
När vi, arbetskvastar, idag blev påminda om den skånska överheten som finner sitt lynne åt den mer osympatiska sinnesbilden drog jag mig till njutes av den walesiska metalkvartetten Bullet for my Valentines andra skivas extraspår "Ashes of the Innocent". Detta arbetarklasspräntade gäng manglar fram en makalös energi på detta spår. Inledning tillhör den typiska death metal-öppningen med thrashigt melodiska ingredienser, som många eftersöker men sällan lyckas återskapa, då dynamiken försvinner på grund av bristande mangelomdöme.
Nu när gänget förvirrat sig på det tredje släppet i metallandskapet kan vi alla trösta oss med deras klart godkända andra prestation "Scream Aim Fire". Typiskt nog är inte "Ashes of the Innocent" med på standardutgåvan men med tanke på hur prisutvecklingen på skivor ter sig, bör inte specialutgåvan kräva några större skopor pengar. Check it out.
Nu tänker jag hjälpa min bror med att slakta utomjordingar som en äkta "Gear".
Jag måste säga att det är en speciell och skön känsla när man varit på jobbet i 12 ½ timme. Att få komma ut i den kvava varma luften och samtidigt känna havsvinden blir nästan vardagspoesi i bildformat. Fast inte så mycket bild som den egentliga fysiska känslan, en kombination av hårtorksluft och svettslimmad t-shirt.
När vi, arbetskvastar, idag blev påminda om den skånska överheten som finner sitt lynne åt den mer osympatiska sinnesbilden drog jag mig till njutes av den walesiska metalkvartetten Bullet for my Valentines andra skivas extraspår "Ashes of the Innocent". Detta arbetarklasspräntade gäng manglar fram en makalös energi på detta spår. Inledning tillhör den typiska death metal-öppningen med thrashigt melodiska ingredienser, som många eftersöker men sällan lyckas återskapa, då dynamiken försvinner på grund av bristande mangelomdöme.
Nu när gänget förvirrat sig på det tredje släppet i metallandskapet kan vi alla trösta oss med deras klart godkända andra prestation "Scream Aim Fire". Typiskt nog är inte "Ashes of the Innocent" med på standardutgåvan men med tanke på hur prisutvecklingen på skivor ter sig, bör inte specialutgåvan kräva några större skopor pengar. Check it out.
Nu tänker jag hjälpa min bror med att slakta utomjordingar som en äkta "Gear".
lördagen den 17:e juli 2010
Scarfed
Sitter för tillfället klädd i shorts, t-shirt med tillhörande Bleeding Through-tryck och en halsduk knuten över ansiktet. Något malplacerat kan tänkas. Men beakta och spärra upp era ögon (skulle helst hänvisat till öron, låter mer predikande, men bloggen är ju faktiskt i skriftlig form), karpmat doftar inte gott. Varför köket i min familjs hem här i Oskarshamn sprider denna oförnäma odör är något för långdraget ämne att ta sig igenom men faktum är att man ska helt enkelt hålla sig ifrån det. Karpmat alltså. Inte mitt hem. Mitt hem är jättetrevligt!
(Som denna halsduk från Ralph Lauren.)
Även om det nu faktiskt har i princip varit solsken varje dag sedan tre veckor tillbaka (vilket jag inte klagar på!) så kommer man automatiskt in på området halsdukar. Denna klart enkla men samtidigt otroligt funktionella accessoar/plagg gör sig inte bara bra på mig när jag försöker undvika påträngande lukter men den är också en flitig kompis med Jared Leto.
(Se, scarfkompis.)
Jared som förutom att vara bundis med halsdukar, skapar även fantastisk musik. Mannens band 30 Seconds to mars är en konstant återkommande gäst i mina hörlurar. Deras starkt emotionellt präglade musik med syntigt experimentella tendenser skapar en vacker rockstil som till stor del bygger och lutar sig på Jareds mångsidiga sångresurser.
Jag skulle kunna namedroppa flertalet låtar och videor gänget har gjort men nöjer mig med att ta med senaste albumets - "This is war" - första singel "Kings and Queens" här i inlägget. Det är på något sätt en gardering från min sida. Vill inte förbruka alla deras fina stunder i ett och samma inlägg. Kan också tillägga att de faktiskt har stunder som är än mer vassare än följande låt, då menar jag heller inte att detta skulle vara dåligt på något vis.
(Som denna halsduk från Ralph Lauren.)
Även om det nu faktiskt har i princip varit solsken varje dag sedan tre veckor tillbaka (vilket jag inte klagar på!) så kommer man automatiskt in på området halsdukar. Denna klart enkla men samtidigt otroligt funktionella accessoar/plagg gör sig inte bara bra på mig när jag försöker undvika påträngande lukter men den är också en flitig kompis med Jared Leto.
(Se, scarfkompis.)
Jared som förutom att vara bundis med halsdukar, skapar även fantastisk musik. Mannens band 30 Seconds to mars är en konstant återkommande gäst i mina hörlurar. Deras starkt emotionellt präglade musik med syntigt experimentella tendenser skapar en vacker rockstil som till stor del bygger och lutar sig på Jareds mångsidiga sångresurser.
Jag skulle kunna namedroppa flertalet låtar och videor gänget har gjort men nöjer mig med att ta med senaste albumets - "This is war" - första singel "Kings and Queens" här i inlägget. Det är på något sätt en gardering från min sida. Vill inte förbruka alla deras fina stunder i ett och samma inlägg. Kan också tillägga att de faktiskt har stunder som är än mer vassare än följande låt, då menar jag heller inte att detta skulle vara dåligt på något vis.
lördagen den 10:e juli 2010
Reinventing the steel
Ja, här har det inte varit särskilt livat på ett bra tag! Det är bara att beklaga. Av någon ogrundad anledning slutade det bloggas här. Det har inte varit så att jag fick slut på uppslag, tvärtom, virriga tankar som binds samman med musikaliska förtecken försiggår vardagligen i min stackars hjärna. Den får arbeta på högvarv.
Det ska ändras på det nu dock. Bokstäver, ord, fraser, meningar, bilder, idéer måste få ta väg någon annanstans än endast in i min gitarrs sju strängar. Inte för att instrumentet på något sätt skulle vara bristfälligt som verktyg i mitt uttryck, jag är helt enkelt girig. Jag vill uttrycka mig på fler sätt.
Nu när bloggen kommer köras igång igen på allvar är det möjligt att formatet kanske ser något annorlunda ut. Jag vet än inte hur jag ska dokumentera mig själv den här gången. Men jag antar att det löser sig självt på något sätt.
Så ifall jag nu skulle ha några läsare kvar. Hör gärna av er. Läs och (förhoppningsvis) ha kul. Instäm, protestera, gläds eller bli förbannade.
P&K
tisdagen den 21:e juli 2009
Best of both worlds
Metallica har onekligen betytt mycket för metalmusiken och framför allt för thrash men även en hel del utöver det. Ett radiovänligt rockgäng som varit duktiga på att hylla dem är Nickelback.
Under flera konserter har detta kanadensiska radiorockgäng hyllat sina metalidoler med mindre versioner av Metallicas hits. Det coola med hyllningarna är att Nickelback inte valt endast självklara tråkklassiker som Enter Sandman eller Nothing Else Matters utan istället plockat några mindre förväntade bitar.
Dessutom så låter det riktigt bra.
The Four Horsemen Seek & Destroy (+Cowboys from Hell) Sad but True (En tråkklassiker visserligen men lite publikfrieri måste det ju vara. Bra cover är det hur som helst!)
När man snackar om Nickelback kommer man onekligen in på den moderna radiorocken som många uppfattar som post-grungeinfluerad. Den grupp/artist som utan tvekan tar upp mest speltid i radioetern tillsammans med kanadensarnas hit Rockstar är utan tvekan Daughtry.
Chris Daughtry med band släppte alldeles nyligen sitt andra album Leave this Town där singeln No Surprise gör låtarna sällskap. Per Magnusson i Aftonbladet må tycka att Chris musik är för mjäkig och endast gör sig väl som frisörmusik (uttryck credit to Vickie som dock uppskattar Mr. Daughtry) men det är ingen överraskning för mig personligen att den nya skivan innehåller minst lika mycket bra musik med fantastisk hitpotential som på debutplattan. Chris Daughtrys röst har grymt bra omfång och en bekväm klang som leverar bra melodier och texter med en kraftfull och dynamisk rockkärna. Det är välproducerat, välskrivet och välutfört.
"Daughtry är sliskig, förbjuden kärlek."
- Martin Carlsson, Expressen
AB SVD EXP YA
Etiketter: daughtry, chris daughtry, nickelback, metallica, rock, metal, musik, live
Under flera konserter har detta kanadensiska radiorockgäng hyllat sina metalidoler med mindre versioner av Metallicas hits. Det coola med hyllningarna är att Nickelback inte valt endast självklara tråkklassiker som Enter Sandman eller Nothing Else Matters utan istället plockat några mindre förväntade bitar.
Dessutom så låter det riktigt bra.
The Four Horsemen Seek & Destroy (+Cowboys from Hell) Sad but True (En tråkklassiker visserligen men lite publikfrieri måste det ju vara. Bra cover är det hur som helst!)
När man snackar om Nickelback kommer man onekligen in på den moderna radiorocken som många uppfattar som post-grungeinfluerad. Den grupp/artist som utan tvekan tar upp mest speltid i radioetern tillsammans med kanadensarnas hit Rockstar är utan tvekan Daughtry.
Chris Daughtry med band släppte alldeles nyligen sitt andra album Leave this Town där singeln No Surprise gör låtarna sällskap. Per Magnusson i Aftonbladet må tycka att Chris musik är för mjäkig och endast gör sig väl som frisörmusik (uttryck credit to Vickie som dock uppskattar Mr. Daughtry) men det är ingen överraskning för mig personligen att den nya skivan innehåller minst lika mycket bra musik med fantastisk hitpotential som på debutplattan. Chris Daughtrys röst har grymt bra omfång och en bekväm klang som leverar bra melodier och texter med en kraftfull och dynamisk rockkärna. Det är välproducerat, välskrivet och välutfört.
"Daughtry är sliskig, förbjuden kärlek."
- Martin Carlsson, Expressen
AB SVD EXP YA
Etiketter: daughtry, chris daughtry, nickelback, metallica, rock, metal, musik, live
Sad but true
På sistone har det varit en hel del tråkigheter i musikvärlden. Idag är inget undantag...
Marcel Jacob, svensk virtuosbasist, känd från Talisman och Yngwie Malmsteen har avlidit idag endast 45 år gammal. En förlust för musiksverige och en tragisk bortgång för hans familj.
Adam "MCA" Yauch, rappare/sångare/basist i den erkända rap-/crossovergruppen Beastie Boys har blivit diagnosterad med cancer i halsen. Enligt han själv har han dock goda förutsättningar inför operationen och strålbehandlingen. (AB & SVD)
Njut här av Beastie Boys odödliga videohit Sabotage.
Hultsfredsfestivalen ser ut att gå mot en total omstrukturering i samband med ett ytterligare år som slutat under strecket i röda siffror. (AB & DN)
Dock så kan jag inte annat än hålla med The Sounds i Aftonbladets intervju (AB). De senaste årens artistbokningar har inte varit så intressanta och andra festivaler har presterat bättre. Jag hoppas dock på en framtida återupprättning för Hultsfred. Jag har haft några av mina första festivalupplevelser där som varit fantastiska. Samt så har festivalen sitt varumärke som i princip står för svensk musikhistoria, dessutom en förmåga att fortfarande locka minst 20.000 besökare som herr Larsson skriver. (AB)
Etiketter: Marcel Jacob, beastie boys, hultsfredsfestivalen, rock, musik
Marcel Jacob, svensk virtuosbasist, känd från Talisman och Yngwie Malmsteen har avlidit idag endast 45 år gammal. En förlust för musiksverige och en tragisk bortgång för hans familj.
Adam "MCA" Yauch, rappare/sångare/basist i den erkända rap-/crossovergruppen Beastie Boys har blivit diagnosterad med cancer i halsen. Enligt han själv har han dock goda förutsättningar inför operationen och strålbehandlingen. (AB & SVD)
Njut här av Beastie Boys odödliga videohit Sabotage.
Hultsfredsfestivalen ser ut att gå mot en total omstrukturering i samband med ett ytterligare år som slutat under strecket i röda siffror. (AB & DN)
Dock så kan jag inte annat än hålla med The Sounds i Aftonbladets intervju (AB). De senaste årens artistbokningar har inte varit så intressanta och andra festivaler har presterat bättre. Jag hoppas dock på en framtida återupprättning för Hultsfred. Jag har haft några av mina första festivalupplevelser där som varit fantastiska. Samt så har festivalen sitt varumärke som i princip står för svensk musikhistoria, dessutom en förmåga att fortfarande locka minst 20.000 besökare som herr Larsson skriver. (AB)
Etiketter: Marcel Jacob, beastie boys, hultsfredsfestivalen, rock, musik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
