Best of both worlds

Metallica har onekligen betytt mycket för metalmusiken och framför allt för thrash men även en hel del utöver det. Ett radiovänligt rockgäng som varit duktiga på att hylla dem är Nickelback.



Under flera konserter har detta kanadensiska radiorockgäng hyllat sina metalidoler med mindre versioner av Metallicas hits. Det coola med hyllningarna är att Nickelback inte valt endast självklara tråkklassiker som Enter Sandman eller Nothing Else Matters utan istället plockat några mindre förväntade bitar.
Dessutom så låter det riktigt bra.

The Four Horsemen Seek & Destroy (+Cowboys from Hell) Sad but True (En tråkklassiker visserligen men lite publikfrieri måste det ju vara. Bra cover är det hur som helst!)

När man snackar om Nickelback kommer man onekligen in på den moderna radiorocken som många uppfattar som post-grungeinfluerad. Den grupp/artist som utan tvekan tar upp mest speltid i radioetern tillsammans med kanadensarnas hit Rockstar är utan tvekan Daughtry.



Chris Daughtry med band släppte alldeles nyligen sitt andra album Leave this Town där singeln No Surprise gör låtarna sällskap. Per Magnusson i Aftonbladet må tycka att Chris musik är för mjäkig och endast gör sig väl som frisörmusik (uttryck credit to Vickie som dock uppskattar Mr. Daughtry) men det är ingen överraskning för mig personligen att den nya skivan innehåller minst lika mycket bra musik med fantastisk hitpotential som på debutplattan. Chris Daughtrys röst har grymt bra omfång och en bekväm klang som leverar bra melodier och texter med en kraftfull och dynamisk rockkärna. Det är välproducerat, välskrivet och välutfört.

"Daughtry är sliskig, förbjuden kärlek."
- Martin Carlsson, Expressen

AB SVD EXP YA

Etiketter: daughtry, chris daughtry, nickelback, metallica, rock, metal, musik, live